Min vistelse i Nepal är något av det vackraste i mitt liv och den här veckan har varit fylld av oro och tankar på de som drabbats av jordbävningen. Det är lite bättre när man fått reda på att de man lärde känna där har livet i behåll, men det är jobbigt att se hur stor förödelsen är och hur jobbigt många har det. Då det är ett av världens fattigaste länder så har de en jobbig tid framför sig med uppbyggnad. Hoppas att omvärlden är generös och att vi inte glömmer så fort något annat står på löpsedeln.
Det här är barn på en skola vi besökte under resan. Bara tanken på att dessa fina barn behöver sova i tält känns jobbig. De berättade att i den byn så hade cirka 1 barn om året blivit dödat av tiger och de gick därför inte ut när det var mörkt.
Landet präglas mycket av sina heliga och religiösa platser och byggnader. Det gör ont mig vid tanken på vad vi alla har förlorat då dessa världsarvsbyggnader har rasat ihop.
Det är ett vänligt och generöst sorts människor som befolkar detta underbara land. De öppnade sina hjärtan och hem utan minsta tvekan. Jag upplevde så sjukt mycket roligt. Detta är en bild från när vi firade Holi.
Känner stor sorg för deras skull, men är övertygad om att de med gemensamma krafter ,sin starka tro och vårt ekonomiska bistånd tar sig igenom det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar