Jag har varit dålig på att blogga och i ärlighetens namn dålig på att göra saker att blogga om. Det har varit andra saker som distraherat mig. Framför allt den här lilla krabaten:
Vi har efter flera år av hundlängtan äntligen kommit till skott.
Att det blev just en sådan här cockerpoo beror på flera saker. Dels träffade vi en väldigt trevlig sådan när vi var i Kanada 2009. De är lagom i storlek för oss och dessutom tål allergiker oftast dessa väldigt bra. Bra temperament och lättlärda. Vi har kollat runt på lite olika kullar och just den här grabben bor för tillfället 1 mil utanför Uddevalla och där har vi hälsat på idag. Han bor i ett riktigt sagohus mitt i skogen. Valparna och deras mor hade ett eget rum med utegård till och fåtöljer och konstgjord brasa i .
Här står han omringad av sina 7 syskon. Den ena sötare än den andre.
Brottning med brorsan. Efter det att de hade brottas och stojat med oss en stund så var de alldeles slut och somnade. Vår lille kompis valde då att lägga sig långt ifrån de andra och på filten jag sytt till honom härom dagen.
Denna filt som vi lämnade idag så att den kan få "mammadoft" på sig har jag och Said de senaste dagarna sprungit runt med på kroppen. Detta för att han ska vänja sig vid våra dofter.
Nu är det väntan som gäller. Den 22/2 levereras han hit till oss. Hur ska jag stå ut tills dess?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar