Jag säger nej

Om jag skulle beskriva mig själv så är ett av orden jag skulle använda nyfiken. Jag är framför allt förtjust i att träffa nya människor och höra deras historier, perspektiv på livet och lära mig nya saker. Att se konst, läsa nyheter och prova nya tekniker är också otroligt kul.
Jag vet att livet kan vara kort och vill upptäcka så mycket som möjligt och framför allt socialisera så mycket som möjligt. Intressanta samtal med spännande människor,underfundiga samtal med underbara ungar och småtjöt i kassakön.

Resultatet av detta blir att det är svårt att säga nej till trevliga inbjudningar, nya utmaningar, fina tyger som vill bli nåt fint och annat underbart som livet har att erbjuda. Och man kan tycka att man inte skulle behöva säga nej om man bara har tiden så som jag har. Men så lätt är det inte alltid.

Kronisk smärta är tröttande,så tröttande. I takt med att min smärta har  ökat de senaste året efter en lugnare period så har jag framhärdat allt mer i att den inte ska få styra mitt liv så som den en gång gjort . Men nu så får jag ge mig. Nu måste jag säga nej även till roliga saker. Orkar helt enkelt inte. Vet vart det slutar om man bara kör på. Har väl dessutom sagt ja till mer än de flesta gör under ett år bara under det första halvåret av 2014. 

Jag har slutat röka, skaffat ny familjemedlem, varit på 4-5 utställningar, ställt om min vattenåtgång, konsumtion m.m genom "sew for a change", startat företag (om än i blygsamt format), skapat och sytt ett otal saker, demonstrerat mot rasism och  en massa annat lärorikt och kul

Nu blir det "träningsläger" i att säga nej. Jag skriver inte det här för att få medlidande. Jag skriver för att ni ska veta att jag vill umgås med er, hjälpa er och uppleva nya saker ihop med er . Både gamla och nya bekantskaper, men det får bli mer sällan helt enkelt. Nu är det dags att lära mig hantera smärtan på nya ställen, tid att ha mer "tråkigt", tid för hundgos i mängder. Vet ju att ni finns kvar när jag orkar säga ja.

Blusens nya liv

 Den här fina blusen från Gudrun Sjödén har jag haft på mig idag. Men jag inser att det var sista gången. Den har varit en favorit i många år med sina fina broderier och underbara kvalité, men till slut får man ge sig. Har till och med broderat över fläckar jag inte fått bort för att förlänga livet på den.

 Nu ska den få leva vidare som mönster åt framtida blusar då jag älskar modellen. Stickningen innefattar en väldans massa moucher så här på sluttampen och det är tråkigt och då passar det bra att sprätta lite emellanåt.

Idag kom det besök som Sesam är säker på bara var till honom. Emma och min Johan var här och Sesam var som galen och skulle bara vara i knät på dom och busa.

Loppisrunda

Loppisrunda med ateljévänner stod på schemat i förmiddags. Det blev My och jag som åkte över till Hisingen och besökte 3-4 loppisar. Mitt fynd för dagen var 4 meter av det här fantastiska oblekta linet.

Mmmmm, Nu njuter jag av att sitta här och klura på vad det ska bli.

Lars Lerin

Jag känner mig verkligen som en kulturtant den här sommaren. Idag blev det ännu en utställning tack vare Lotta. Vi åkte till Skärhamn och Nordiskt akvarellmuseum där. De har en fin utställning med Lars Lerin just nu och jag har aldrig sett hans verk i verkligheten. Och jag blev väldigt tagen.

 Det fanns ju andra konstnärer utställda också som jag gillade.

 Och bara att titta på byggnaden är helt ok.

 Särskilt en solig dag som den här.

Sesam tyckte att det var så varmt så att man behövde svalka av sig i havet. Och efter det så rullar man sig i sanden så klart. Jag vet en som ska tvättas nu.

En annan fining i sällskapet nöjde sig med att filosofera lite med sand mellan tårna.

Vår midsommar

Det finns massor av fint att säga om vår midsommar. Om god mat, fint folk och vacker miljö. Men en bild säger väl mer än tusen ord har jag hört. Så jag säger bara tack till våra fina vänner och delar med mig av bilderna jag tog.

Nya tag med stickmaskinen

Jag fick oväntat besök idag som lämnade de här fina nystanen efter sig. Förutom dom så lämnade hon efter sig en massa inspiration och lust att ta tag i min fina stickmaskin igen. Lena som jag träffade när jag var med på Stickspår i söndags har nämligen renoverat ett par stycken och vet vad som behövs göras. Så nu blir det nya tag nästa vecka.

Habegär på Röhsska

Precis hemkommen ifrån Röhsska museét och fyll av intryck. De har en utställning med smycken av nordiska konstnärer och den var lika fin som den såg ut att vara när jag kikade in genom fönstret för några veckor sedan. De här verken i trä gillade jag. Kanske för det ena halsbandet är gjort av knyppelpinnar?

Det var var det en otroligt skön färg på.

Det här var nog det både jag och mitt sällskap Johanna gillade allra mest . En massa miniatyrmöbler i mässing som var väldigt sinnrikt sammansatt.

Samma konstnär hade gjort de här små galgarna som var örhängen också och jag vill ha!!!! Skulle ju kolla upp konstnären och se om de går att köpa, men har ju redan glömt namnet.....