Har under flera år förstått att universum försöker lära mig att ha tålamod. Framför allt genom människor som på ett eller annat sätt kommer in i mitt liv. Men nu är det en kofta och den driver mig till vansinne!!!
En vän började på den och stickade klart nästan hela bakstycket innan svår värk i händerna satte stopp för fortsatt stickande. Givetvis ville jag hjälpa henne sticka klart den eftersom hon är en människa som alltid ställer upp när man behöver hjälp. Men en kombo av väldigt konstigt skriven beskrivning och vad jag tror är en längtan att få sticka nåt jag valt själv så bara blir det fel. När jag kom upp till kragens början så förstod man av mönstret att jag borde ha haft dubbelt garn i alla framkantsmaskor. När detta var löst och jag i princip var uppe vid kragens slut igår så inser jag att förutom intag vid ärmhål och ökning för kragen så skulle jag samtidigt minskat vid halsen. Så nu blir det till att dra upp igen............
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar